Isabelle - Vägen till ett friskare liv

Senaste inläggen

Av Isabelle Ståhl - Onsdag 29 mars 00:38

Jag ligger i min säng på avdelningen. Extravaket togs bort under dagen och jag inser att jag borde känna mig glad. Glad över att äntligen få vara ifred. Och det är jag men glädjen över ensamtiden motarbetas av ilskan jag känner över hela situationen. Jag har verkligen inte tid att vara här. Jag har inte lust att proppas full med mediciner som jag inte vill ha. Jag vill inte tvingas till en vård som jag faktiskt klarar mig utan. Jag vill helt enkelt inte det här!

Imorgon klockan 13 måste jag iväg till skolan och skriva en tenta. Med en för tillfället nollad utgång är det nog inget annat än rätt naivt av mig att tro att dörrarna kommer öppnas upp för mig och jag kommer få tillåtelse att lämna avdelningen några timmar. Men jag får se. Det är en annan läkare som ska göra den bedömningen imorgon. En läkare som jag har haft förut och som jag tycker bra om. En läkare som aldrig skulle tvinga kvar mig på avdelningen längre än absolut nödvändigt. Så lite hopp har jag.
Jag sprang runt hela kvällen på avdelningen idag, sådär rastlös som bara jag kan vara, och oroade mig för tentan. Eller inte för själva tentan utan för själva möjligheten att ta mig dit.

Usch vad stressad jag känner mig! Läkaren tror att det är därför som jag krashade den här gången. Jag tror att det beror på att läkaren på mobil psykiatri som jag träffade i torsdags skrev ut en hel förpackning med sömntabletter till mig. Smart, verkligen. Jag som känt inte ens klarar av att hantera två dagars doser med benzo får en hel jävla förpackning rätt i handen. Som gjort för att misslyckats!

Om två veckor har jag min nästa tenta och veckan innan den behöver jag tillbringa uppe i leksand med att jobba och förbereda inför arbetet till sommaren. Och sen måste jag även hinna med att fira påskhelgen där uppe. Blir tokig!
Dagarna springer ifrån mig, tiden flåsar mig i nacken, stressen ger mig panikattacker och alla mina drömmar, som nyss kändes så nära, rinner istället än en gång ifrån mig. Men jag vägrar ge upp, jag bara måste klara av det här.

Jag inser hur liten och skör jag känner mig när jag inte ens orkar argumentera emot läkarna och de i personalen som säger att jag måste hoppa av mina studier. De som tycker att jag måste ta mig tid till att hitta mig själv och fokusera på att överleva istället för att lägga tid som jag egentligen inte har på studier. Jag förstår faktiskt helt ärligt inte deras resonemang. Det är först nu, nu när jag går en utbildning som jag känner mig nöjd med som jag för första gången känner en lättnad och en friare känsla inom mig. Det är först nu när jag får chansen att utveckla mig själv mot den riktning som jag vill, som ångesten över mitt liv lättar och jag inser för första gången på länge att jag har hittat rätt. Jag har hittat vad jag vill ägna mina yrkesverksamma år till. Hur ska jag kunna överleva om jag fortsätter leva i det vakuum som jag levde i innan jag fick möjligheten att påbörja den här utbildningen? Ett vakuum fullt av ovisshet, utanförskap och sjukskrivningar.
Återfall kommer alltid att komma, det vet vi, men för mig spelar det faktiskt inte så stor roll att fundera på varför jag trampade snett nu ännu en gång. Det viktiga för mig är att jag har hittat något i mitt liv som jag verkligen brinner för och är redo att kämpa för. Jag är helt enkelt redo att trampa upp på rätt stig igen och återställa snedsteget som jag tog. Och det ska jag också göra. Bakslagen får komma. Jag kommer att vinna både över de och över alla de som säger att det här kommer jag aldrig klara av.
#StarkareÄnVadNiTror

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - Måndag 27 mars 18:57

Jag sitter i sängen, nyduschad och iklädd rena kläder. Känner mig fräschare än på länge. Slås av det ironiska i det hela att jag njuter av duschen i det fult gulkaklade, slitna badrummet inne på psyk. Jag slås av det skeva i att jag uppskattar vattnets varma strålar så pass mycket att jag för stunden känner mig lycklig. Det idiotiska i det att jag överhuvud taget kan njuta av en dusch med lanstingets torra schampo och illaluktande tvål med en personal utanför duschen tillsagd att bevaka mig varje minut. Jag slås av det fruktansvära att jag, en 23-årig tjej, sitter inlåst bakom psykitarins fyra väggar ytterligare en gång och att jag faktiskt har börjat vänja mig vid det. 

När jag virar den stela handduken omkring mig känner jag hur värmen omsluter mig. Jag känner hur verkligheten kommer ikapp och jag känner mig så felplacerad. Jag ska inte bli lycklig av en dusch inom landstinget som inte ens kan leverera riktigt hett vatten. Jag ska inte bli lycklig av att för stunden få glömma bort all skit i mitt liv och bara fokusera på vattnets ojämna strålar från det trasiga munstycket. Jag ska bli lycklig av resor, vänner, familj och utbildning. Allt sånt där som ingår i en annars så normal vardag. Allt sånt där som för mig har bytts ut mot en vardag som en fånge. En fånge både i min egna kropp och i den svenska sjukvårdens lagsystem.

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - Måndag 27 mars 15:44

Jag ligger i sängen och tittar upp i taket. Slås av, som jag gör alla gånger jag ligger inne, att takhöjden är så mycket högre här än i vanliga hus. Utskrivningen gick inte alls. Inte heller fick jag bort extravaket eller till någon utgång. Istället försöker jag njuta så mycket jag kan av solen och den kommande våren ute på avdelningens balkong och ställa in mig på ett par dagar till på psyk.

Av Isabelle Ståhl - Söndag 26 mars 23:16

Jag dör på att vara här! Så jäkla segt. Dötiden är enorm och ångesten över allt som hänt är på topp. Imorgon är det äntligen måndag och jag ska få träffa läkaren på avdelningen för första gången (det var jourläkaren som skrev in mig i fredags). Så nu jäklar satsar vi på utskrivning och en säker hemgång! Imorgon SKA jag hem.

Av Isabelle Ståhl - Lördag 25 mars 00:15

Jag ligger i sängen och gråter stilla. Undrar vad jag har ställt till med? Varför blir allting bara fel för mig?
Kvällen har varit lugn, om man bortser från en panikattack som jag fick när ångesten var som värst över att jag ville hem. Men den lugnade sig. Men en trygg, stabil och för mig välkänd skötare här på avdelningen tog jag mig igenom skiten och lugnade ner mig. Satt mig ner vid bordet i mitt rum och försökte plugga lite, det gick sådär. Jag mår inte riktigt helt 100 just nu och det märks.
Jag ger upp det här snart, nästa gång personalen kommer in och tittar till mig så ber jag om en till sömntablett. Inatt SKA jag sova!

Av Isabelle Ståhl - Fredag 24 mars 13:36

Jag fucking hatar mig själv! Jag som hade så mycket att se fram emot i helgen och så sabbar jag allt. Fick tag i tabletter igår, svepte rubbet. Sule ringer av en slump, larmade ambulans och jag kördes in till Huddinge. Sent inatt lämnade jag medicinen och kördes upp till psyk här på sjukhuset. Nu väntar jag på att få åka till Haninge och min hemavdelning där. Orkade verkligen inte med en till inläggning nu och framförallt inte med tanke på skolan så jag drog till med alla knep jag kunde nu på förmiddagen för att få åka hem för läkaren. Det gick inte. Hon kände sig för osäker. Jag kände mig överkörd. Vårdintyget som skrevs på akuten igår övergick till LPT och min fria vilja försvann.
Jag är svinstressad över skolan med tanke på det här, både på antamoiplugget men även en omvårdnadstenta som jag har på onsdag. Jag bara måste få till det här på något sätt.

Av Isabelle Ståhl - Torsdag 23 mars 19:58

Åkte till capio idag och träffade en ny läkare. Diskuterade sömnen och fick lite nya mediciner. Imorgon åker jag tillbaka till capio och har samtal med min psykolog. 4 besök dit den här veckan, det är galet!
Förutom läkarbesöket så har jag suttit med anatomin och pluggat. Gav upp studierna för dagen under eftermiddagen och fixade fint i lägenheten.
Nu vankas det film i soffan, tända ljus och en kopp varmt te.

Av Isabelle Ståhl - Tisdag 21 mars 13:38

Dålig uppdatering, jag vet. Nu sitter jag på capio i deras väntrum och väntar in min sjuksköterska för att få mina mediciner delade. Efter det blir det nog till att åka hem och plugga. Anatomin och fysiologi kursen tär på mig. Det är mycket att läsa och långa förläsningar. Ingen bra kombo för mig. Idag fick jag lov att gå hem redan efter en timme för att orken var obefintlig.

Sök i bloggen

Presentation


Mitt namn är Isabelle, 22 år och från Stockholm.


Här i min blogg får ni följa mina dagar och mitt liv som jag ägnar åt att kämpa för att bli frisk. Återkommande depressioner och panikångest styr idag min vardag.

Not swedish?

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Arkiv

Senaste inläggen

Tidigare år

RSS

Följ bloggen

Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Blogkeen
Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se