Isabelle - Vägen till ett friskare liv

Senaste inläggen

Av Isabelle Ståhl - Torsdag 9 feb 18:07

Det är mycket skola nu som kretsar kring allt i min vardag för mig. Jag försöker att få tiden att gå ihop både till allt pluggande och alla läkarbesök. Idag åkte jag in till skolan under morgonen och åkte därifrån vid tvåtiden då jag hade en tid till en urolog här i Stockholm. Jag vet egentligen inte om det besöket var till så mycket till nytta. "Nej det är inte normalt att inte kunna kissa som 22-åring". "Nej det är inte bra med så många återkommande och kraftiga urinvägsinfektioner". Det var väl egentligen det ända som som upprepades gång på gång som något mantra att följa under timmen jag var där. Jag ska iallafall fortsätta att göra som jag gör nu med att tappa mig själv (jag lät bli att fråga hur jag annars skulle göra, med tanke på att jag inte lyckas kissa, för att inte dumförklara läkaren allt för mycket...) Ni vet en sån där läkare som har jobbat alldeldes för länge med samma sak och har så mycket kunskap kring sitt specialområde att det för denne är självklart att även resten av världens befolkning har stenkoll på det? Just precis en sån läkare träffade jag idag. Jag fick be henne att upprepa och förklara vad hon just sagt flera gånger för att kunna få en förståelse och tillslut fick jag nog och bad henne att prata svenska. Det gick sådär i ungefär fem minuter, sen var vi tillbaka till ett fackspråk som bara sveriges urologer har en chans att hänga med på. Vid det här laget hade jag gett upp och bestämde mig för att googla upp undersökningarna och behandlingsmetoderna när jag kommit därifrån istället. Det som trots allt blev planerat är en undersökning på Danderyds sjukhus inom en snar framtid. Hos en annan läkare. Alltid något!

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - Måndag 6 feb 12:34

Jag sitter i skolan med en plan om att försöka plugga lite innan mitt läkarbesök men det var bara att glömma. Redan imorse när jag vaknade kände jag ett vagt illamående och en smärta i magen och sen har detbara stegrats. Illamåendet är under kontroll men smärtorna i magen blir ibland ritktigt intensiva.

Lite tyst för mig själv kan jag inte låta bli att undra över vilken medicin som börjat krångla nu...

Den här veckan har jag fyra läkarbesök inplannerade och jag känner hur stressen börjar gripa tag i mig. Hur ska jag hinna med allt? Förra veckan när jag var på Capio kände de sig inte helt bekväma med min situation just nu och jag fick en akuttid till en läkare idag. Det pratades om inläggning igen och jag hoppas verkligen att jag kommer undan det, jag orkar inte ens tänka tanken. Det största problemet är att jag har tvingats sluta med två olika mediciner, varav en verkligen hjälpte mig, pga biverkningar. Den ena medicinen var ett neruleptikum som jag egentligen inte tål men med en pyttedos neruleptika och en medicin mot de jobbigaste biverkningarna har det ändå fungerat hyfsat tills det att biverkningsmedicinen också började ge mig kraftiga biverkningar. Varje gång jag tar den nu får jag andningsvårigheter och somnar jag mot förmodan på den kan jag vakna med syrebrist och andnöd. Styrkan i muslkerna försvinner helt för mig så att hålla i saker är bara att glömma, det faller ur händerna på mig. Att prata går inte heller då jag inte får någon kontroll på tungan alls. Förut har jag kört på med den här medicinen trots allt och bara tagit den i nödfall men nu blev jag tillsagd att aldrig mer ta den mer. Med detta var jag också tvungen att sluta ta min neruleptika och sömnen försvann helt ifrån mig. Lyckat!

Vi får se vad de säger på Capio idag, jag ska träffa både min läkare och min sjuksköterska och sen har jag även tid dit imorgon och på fredag igen. Och på torsdag ska jag iväg för att träffa en urolog för att starta en utredning. Och ja, någonstans mitt i det här ska jag även hinna med att plugga. Jag tar en dag i taget och försöker så gott jag kan. Det ska nog gå, bara jag fortsätter kämpa!

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - Fredag 27 jan 23:32

Jag ligger i min säng och ska snart försöka sova, ute på Östermalm fortsätter mina kurskompisar att festa och de har en hel rolig natt framför sig. Själv har jag haft ångest över just den här kvällen i över en vecka nu. En heldag i skolan, från morgon till kväll, med finsittning och efterfest efter. Hur skulle jag orka? Jag visste att jag inte skulle göra det och jag hade rätt. När klockan slog 4 på eftermiddagen började vi alla i klassen att byta om från våra vanliga varsagskläder som vi haft under skoldagen till finklänningar inför sittning och min ångest steg löjligt mycket. Jag hade oroat mig för den här kvällen så extremt länge och hela mitt psyke skrek åt mig att gå hem. Skrek att jag inte klarade mer. Men jag trotsade ångesten, trotsade psyket och bytte om till festkläder jag med.
Klockan 18 började sittningen. En sittning som visade sig hålla på i över fyra timmar. På slutet fick jag panik, låtsades springa på toaletten både en och två gånger för att komma undan allt folk. Jag tvingade mig att stanna kvar och satt och petade i middagen livrädd för att någon skulle undra varför jag inte åt av maten. Men jag klarade det inte, ångesten var alldeles för stark.
Lite efter klockan tio på kvällen började middagen gå mot sitt slut och efterfesten tog vid. Mina nyfunna vänner i klassen kom snabbt in i feststämningen, men inte jag. Jag ville bara hem. Istället för att gå till baren som alla andra så gick jag till tunnelbanan och åkte hem. Ångesten vann ännu en gång. Något inom mig ville säga sanningen, säga att jag mådde fruktansvärt och att ångesten kvävde mig men det sa jag inte. Istället ljög jag om att jag måste upp och jobba redan klockan 7 imorgon bitti. Alla förstod och log glatt mot mig medans de kramade mig hej då. Jag kramade de tillbaka och längtade hem. På tunnelbanan kom tårarna, varför i helvete klarar jag inte av att vara som folk? Varför ska ångesten kväva mig till döds varje gång jag vill försöka ha lite roligt? Och varför vågar jag inte säga sanningen? Vad är jag rädd för?
Jag vet helt ärligt inte, jag vet bara att ännu en dag med en grotesk ångest fastbiten i mig har runnit förbi och jag är nu äntligen hemma i tryggheten. Hemma i mitt eget hem. Att mina nya vänner festar och har kul just nu försöker jag inte ens tänka på, jag orkar inte känna mig mer misslyckad än vad jag redan gör.
Kommer mitt liv någonsin att kunna bli normalt?

Av Isabelle Ståhl - Måndag 23 jan 19:12

Idag var det första dagen av tre år på Sophiahemmet högskola för mig och jag var verkligen riktigt nervös. Jag var inte nervös över att möta klassen, få träffa
lärarna eller allt sånt där utan det som skrämmer mig är själva pluggandet. Jag har inte pluggat på riktigt länge nu och sist jag försökte hamnade jag, som alla andra gånger jag har försökt, inlagd på psyk. Jag vet inte varför jag trodde att det kommer gå bättre den här gången. Varför sökte jag ens? Ibland undrar jag om det inte var ett till impulsivt och dumt beslut från mig sida som bara kommer ge mig mer problem än glädje här i livet. Jag hoppas att jag har fel.
Klassen kändes iallafall jättebra och jag trivs bra i miljön och lokalerna, det är just bara det där lilla ordet "men" om att jag faktiskt ska börja plugga igen som skrämmer mig så himla mycket.

Idag kom min ena boendestödjare hit och hjälpte mig att fixa lite och imorgon måste jag iväg till capio. Jag är så stressad över det där. Först skolan och sen boendestöd och capio fyra gånger i veckan. Hur ska jag hinna? Men just nu har jag ingen annan möjlighet, som det ser ut med det stöd jag har just nu måste jag ha och jag får helt enkelt bara se till att försöka hitta tiden. Det ska nog gå. Eller ja, det måste gå.

Av Isabelle Ståhl - Lördag 21 jan 20:28

Vi avslutar vår Dubai resa på topp med en tur upp i världens högsta byggnad! Underbara semester!

Av Isabelle Ståhl - Måndag 16 jan 19:06

Vi har det så bra! Idag kom temperaturen upp till 27 grader och solen stekte på, en perfekt dag att spendera på stranden med andra ord! Imorgon väntar en till dag på stranden för att sen övergå till en kväll med shopping i en närliggande galleria och på onsdag blir det en båttur ut på havet för att snorkla och komma in i små grottor. Underbart!

Av Isabelle Ståhl - Lördag 14 jan 23:55

Efter en lång flygning är vi nu äntligen framme i solen och Dubai! Med minisvit, poolen 10 meter från balkongen och havet 20 meter ifrån kommer vi nog få en underbar vecka! Uppdaterar med bättre bilder imorgon!

Av Isabelle Ståhl - Onsdag 11 jan 21:17

Ångesten kom på besök ikväll också, som alla andra kvällar. Dukade upp fint i vardagsrummet och slog mig ner framför en film med medicin i kroppen, jag hoppas att ångesten ger sig lite snart. Imorgon kommer mina boendestödjare hit för första gången och ska lägga upp en plan på hur vi ska lägga upp allting. Lite nervöst är det allt, känns konstigt att de ska in i mitt hem och fixa här men jag har mest hört goda erfarenheter om det så jag ska ge det en chans.
Nu ska jag fortsätta kika på filmen! Godnatt

Sök i bloggen

Presentation


Mitt namn är Isabelle, 22 år och från Stockholm.


Här i min blogg får ni följa mina dagar och mitt liv som jag ägnar åt att kämpa för att bli frisk. Återkommande depressioner och panikångest styr idag min vardag.

Not swedish?

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Arkiv

Senaste inläggen

Tidigare år

RSS

Följ bloggen

Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Blogkeen
Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se