Isabelle - Vägen till ett friskare liv

Alla inlägg under augusti 2014

Av Isabelle Ståhl - 27 augusti 2014 00:28

Denna brutala, äckliga och vidriga ångest som klistrar sig fast på mig gör mig galen. Ingenting hjälper och istället för att sova så har jag under de sista nätterna suttit i soffan med lampan tänd och tyckt synd om mig själv samtidigt som jag inser att det gick visst inte att somna inatt heller. På dagarna är jag trött och slutkörd och hela min kropp skriker efter åtminstone några timmars sammanhängande sömn utan att drabbas av fullständig panik. Fy fan vad jag är trött på att må såhär. När kommer förändringen som alla pratar om? Klyschan det blir bättre som alla envist tvingar än att höra om gång på gång, känns plötsligt väldigt långt borta. För visst blir det bättre, men bara för ett tag, sen så faller jag ner igen. Och inte tusan kan de korta perioderna räcka för att jag ska kunna erkänna mitt sjuka jag besegrat? Inte kan det väl vara de få dagarna som jag känner mig starkare som kan räknas som de bättre? Visst måste det finnas mer än så att kämpa för?

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - 20 augusti 2014 23:31

Åh dessa jävla tankar alltså, de tar ju aldrig slut. Jag orkar verkligen inte höra på allt som flyger runt i huvudet hela tiden, jag vill bara få lite lugn och ro är det för mycket begärt?
Imorgon bitti har jag tid på vårdcentralen för att ta lite blodprover och sen bär det av till jobbet. Snart har jag bara en vecka kvar och sen bär det av mot Stockholm. Åh så skönt det ska bli att få komma hem igen, det behövs nu faktiskt. Lite omväxling och en ny struktur. Och få träffa alla de personer jag saknar och inte sett på länge.
Har ni förresten uppmärksammat Aftonbladets nya satsning #otillräcklig? Där samlar de artiklar och historier blandat med intervjuer och fakta från folk som på ett eller ett annat sätt blivit drabbade av psykisk ohälsa. En själv, ens anhöriga, en kompis, en lärare eller en kollega, det är så otroligt många som på något vis påverkas när någon i ens närhet mår psykiskt dåligt och nu försöker man än en gång att uppmärksamma det vilket jag tycker är underbart.
#otillräcklig #aftonbladet

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - 19 augusti 2014 00:46

Idag var det som om alla de tankar och all den ångest jag så länge haft inom mig, men trängt undan inte kunde hållas borta längre. Allt som hänt den sista tiden och all min stress över hur jag ska göra för att lyckas må bättre tog över och tårarna bara sprutade. Och den här gången orkade jag inte längre hålla tillbaka, jag la mig ner på soffan och bara grät. Tillät mig att inse att ibland så kommer det faktiskt bakslag. Jag mår bättre, så otroligt mycket bättre men det kommer fortfarande jobbiga stunder. De sista dagarna har varit såna och jag har behövt ta mer medicin än vanligt för att orka med dagarna och nätterna men nu försöker jag vända på det igen. Jag får inte fastna i ett beroende en gång till, jag vill inte fastna i enkelheten att bara ta en tablett och på så vis dämpa lite av den extrema paniken som ibland bara dyker upp. Jag är starkare än så.
Jag har mycket att jobba med för att fortsätta komma framåt och just nu kommer jag behöva fokusera på att ta en dag i taget och att tillåta mig själv att må dåligt. Tillåta mig att må riktigt risigt utan att hela tiden trycka undan känslorna och utan att tysta tankarna med ångestdämpande. Jag måste få mig själv att förstå att det är okej att gråta. Det är okej att skrika och det är okej att känna.
Det är okej att falla så länge man orkar klättra upp igen. Och visst tusan kommer jag att göra det.

Av Isabelle Ståhl - 14 augusti 2014 23:52

Gud vad grejer jag har som händer i mitt liv just nu, både bra och dåliga saker men jag måste ändå säga att det mesta går framåt.
Om två veckor beger jag mig hemåt till Stockholm igen och helt ärligt så börjar jag faktiskt få lite hemlängtan. Det finns nog ingen plats i världen som jag känner mig så hemma på som jag gör just där och jag saknar all enkelhet genom att kunna gå ner till mataffären, ta bussen till shoppinggallerian och ta tunnelbanan in till city. Såna små saker som egentligen är så självklara saknar jag och såklart så börjar även saknaden efter alla mina nära och kära komma smygandes.
Men som sagt, om två veckor är jag snart hemma igen och fokuserar på att få till en väl fungerande höst för min del.
Imorgon efter jobbet tar jag några dagars semester och åker ner till Göteborg och västkusten, spännande!

Av Isabelle Ståhl - 13 augusti 2014 21:44

Vet ni att jag snart i en vecka nu har sovit helt själv? Det har jag trots mina 20 år aldrig någonsin tidigare vågat göra. Ångesten har varit för stark.
Visst känns det underbart att jag faktiskt ligger i stugan själv på nätterna och att jag än så länge inte har drabbats av panik men samtidigt så vet jag att någon gång kommer jag att få det och hur jag ska kunna hantera det då har jag ännu ingen riktig lösning på.
Just inatt kommer det att bli jobbigt, jag håller definitivt på att bli förkyld. Just nu har jag ev ömmande och irriterande hals vilket genast får min ångest att komma krypande. Och dessutom tar hjärtat som vanligt stryk av förkylningen så åter igen tickar det på onödigt fort. Jag ringde vårdguiden nu under kvällen och bad de om hjälp med hur jag kan blanda olika mediciner för att kunna få ner hjärtfrekvensen lite grann men det kunde de inte svara på. Istället hänvisar de till Mora lasarett. Men att åka dit fem mil sent på kvällen bara för att få höra än en gång att det jag har är ofarligt och att jag ska höja de medicinerna som jag redan har här hemma känns jätte onödigt. Jag ska se om jag får tag på min hjärtläkare imorgon och se om han kan hjälpa mig. Tills dess får jag försöka stå ut och helt enkelt vila mycket.

Av Isabelle Ståhl - 8 augusti 2014 23:34

Jag kan inte sluta förvånas över hur otroligt fort den här sommaren har gått, snart är den över! Det känns helt sjukt att min tre månaders plan som kändes så otroligt långt borta snart är passerad och att jag än en gång kommer behöva fundera på vad jag ska göra här näst känns bara konstigt och faktiskt lite trist.
Påbörja någon behandling vet jag iallafall att jag vill göra, så fort jag är hemma i Stockholm igen ska jag börja med en ny medicin som jag inte vågat ta här uppe på landet långt ifrån allt och alla med tanke på alla biverkningar som stod uppradade på Fass. Och sen tänker jag faktiskt se om jag kanske är redo för att prova på någon typ av psykologisk behandling igen. Det tar emot, det till och med verkligen stretar emot bara av tanken på att jag kanske ska försöka bena upp det kaos som råder inom mig igen. Någonstans så känns det hopplöst, hopplöst och onödigt med all tid som kommer att läggas på det men samtidigt så känns det som att jag kommer att göra det här med en motivation inom mig den här gången. En motivation om att vilja lyckas! Och det har jag faktiskt aldrig haft på riktigt förut, självklart har jag försökt och hela tiden strävat efter att få må bra men just nu känner jag bara att det får vara nog. Det får vara nog på alla mina panikångestattacker, på alla mina deppiga dagar och på alla mina "nu ger jag upp-infall" och framför allt så får det räcka med alla mina inställda planer och avbokade drömmar för att min ångest skriker nej. Jag har en sån sjuk vilja i mig just nu, en vilja att få göra saker som jag aldrig någonsin kommer att klara av ifall jag inte börjar må bättre än vad jag gör idag.
Jag har motivationen och jag har möjligheten att kunna få hjälp att åtminstone ge mig själv en chans och se ifall jag kanske kan bli något bättre. Får jag bara bort lite av min extrema ångest och mitt undvikande sätt och mitt säkerhetstänk så tror jag att jag har kommit längre än halvägs. Tankarna tar jag sen, i höst ska jag satsa stenhårt på att krossa all panik inom mig. Den har inget här längre att göra. Alla mina fobier som en dag började som en konstig rädsla som idag ger mig dödsångest. Alla de tankar och alla de "tänk om-funderingarna" som från början bara fanns där till att idag helt och hållet ta över mig.
Alla de nätter mina föräldrar i ren panik har fått köra in mig till sösakuten pga att jag mår illa och alla de gånger jag har legat på britsen med dödsångest och en vilja att slå sönder mitt huvud i väggen. Alla de gånger som sköterskorna stått bredvid och hopplöst suckat fram att psykakuten kanske hade varit lämpligare att åka till. Alla de gånger som jag gråtandes har proppats full med lugnande mediciner för att personalen inte längre orkar höra på hysterin över någonting som egentligen är helt naturligt.
Alla de gångerna verkligen skriker min kropp att det räcker med nu. Någon gång får det vara nog och på något sätt har den här sommaren verkligen fått mig att inse att denna gång är nu. Det finns ingen mening med att skjuta på allt längre. Jag vet vad jag vill och för att komma dit så krävs det sjukt mycket jobb. Jobb som kommer kräva mer av mig än vad jag egentligen har tid att ge.

Av Isabelle Ståhl - 1 augusti 2014 00:48

Idag tvingade jag bokstavligen talat på mig finkläderna och åkte iväg till Rättvik tillsammans med ett gäng kollegor från jobbet. Jag var trött och nere under dagen så att jag ens kom iväg och inte ställde in var ett under. Men kul hade jag! Oftast blir det så, orkar och vågar jag bara ta mig i kragen och tvingar ut mig själv så brukar det sluta bra.
Samtidigt så går jag omkring här hemma och väntar på min nästa dipp. Jag mår för bra nu, det här känns inte normalt. Min senaste långvariga svacka var i midsommar och hur jag har lyckats hålla mig uppe över ytan sen dess är för mig ett frågetecken. Visst känns det underbart och helt amazing att kunna jobba och leva som en normal person men samtidigt så inser jag att det nog är just det som är problemet nu, jag trycket bort mitt mående. Jag känner inte efter utan bara kör på och hur länge till det kommer att gå kan man ju fundera på. Jag börjar redan känna mig mer sliten och tröttare än vanligt men det går. Än så länge går det och det är faktiskt huvudsaken. Morgondagen får jag ta imorgon. Just idag är jag glad över de små framsteg jag faktiskt hela tiden verkar lyckas ta.
Stegen tillbaka kommer att komma de också och de får komma när de kommer. Men då, när de kommer och jag faller igen ska jag se till att komma ihåg alla de här bra dagarna och påminna mig själv om att jag faktiskt kan. Jag måste bara ge det lite tid.
Jag har mina dåliga dagar och mina dåliga stunder här i livet men jag har även de bra. Och det är just de som jag aldrig får glömma.
#fanvadbrajagär

Sök i bloggen

Presentation


Mitt namn är Isabelle, 22 år och från Stockholm.


Här i min blogg får ni följa mina dagar och mitt liv som jag ägnar åt att kämpa för att bli frisk. Återkommande depressioner och panikångest styr idag min vardag.

Not swedish?

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Arkiv

Senaste inläggen

Tidigare år

RSS

Följ bloggen

Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Blogkeen
Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se