Isabelle - Vägen till ett friskare liv

Alla inlägg under oktober 2014

-

Av Isabelle Ståhl - 31 oktober 2014 20:22

Natten blev till ett eget litet helvete. Jag somnade tillslut vid halv sex av ren utmatning men innan dess var det katastrof. Ångest, ångest och ångest. Helt sjukt hur mycket ångest man kan ha inom sig. Hur får alla tankar och känslor ens plats?
Just nu sitter jag i sängen och funderar över hur den här natten kommer att gå. Jag hoppas verkligen att dagens trötthet som vägrat ge med sig tar ut sin rätt och låter mig somna i tid ikväll och att sömnen blir lugn.
Så mycket mer har jag inte att säga. Det händer inte så mycket här under dagarna och det blir lite småsegt. Jag lyckades iallafall förhandla tillbaka min utgång igen som de drog in tidigare. Så nu får jag gå ut med personal. Alltid något.
Det gäller helt enkelt att se det positiva här i livet.

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - 30 oktober 2014 23:24

Dagarna är väldigt varierande och måendet går hela tiden upp och ner. Idag har det nog mest gått ner men natten till idag gick förvånansvärt bra! Jag somnade själv och sov sen lugnt i ett par timmar. När det sist hände kan jag nästan inte ens minnas.
Dagen idag blev dock tuffare. Mycket ångest och många dumma tankar. Skulle jag bara lära mig att hantera alla dessa idiotiska impulser som bombarderar mitt huvud när ångesten trycker ner mig skulle jag komma långt. Men riktigt där är jag inte än. Jag försöker lära mig att känna efter innan det blir ohållbart för att kunna be om hjälp. Personalen finns ju här till hands, men det är svårt. Jag vill klara det själv och stänger in mig på rummet vilket bara får situationen att urarta ännu mer och kaoset blir ett faktum. Men jag kämpar. Gud vad jag kämpar. Jag har insett att det här kommer att bli tufft men att det faktiskt kommer att gå. Det behövs bara tid. Tid och läkning.
Idag drog personalen med mig ut i solen en stund och wow säger jag bara! Första gången jag varit ute på en vecka så känslan var underbar.
Imorgon väntas lite besök och sen bara vila, vila och vila. Det är det enda jag roar mina dagar med men så får det bli ibland. Livet är inte alltid enkelt och ibland behövs det dagar när man absolut inte gör någonting.

ANNONS

...

Av Isabelle Ståhl - 26 oktober 2014 19:26

Kväll igen och jag börjar känna av en rastlöshet i kroppen. Jag vill ut och röra på mig!

Får väl se hur jag kommer tillbringa kvällen, det pratas om att det ska gå någon svensk deckare på tv. Det lär väl bli det som blir dagens underhållning. Imorgon har jag läkarsamtal och då får vi se vad som beslutas. Medicinjustering tänker jag be om iallafall, just nu går det inte alls som jag vill med medicineringen.


Av Isabelle Ståhl - 25 oktober 2014 22:32

Så mycket bättre i dubbel bemärkelse! Efter kvällsfikat samlade vi ihop alla på avdelningen och bunkrade upp med godis för att tillsammans kolla på "Så mycket bättre". Vi hade det jättetrevligt och satt tillsammans och diskuterade igenom deltagarnas variationer. Dock var vi nog alla rätt så besvikna över deras prestationer.
Mitt i programmet kom en av skötarna och sa att de fixat ett enkelrum till mig. Yes säger jag bara! Jag ska egentligen inte klaga för har delat rum med en helt underbar tjej de här dagarna men eftersom att jag är så "stökig" som jag är på nätterna så känns det lite jobbigt att veta att jag även stör henne. Så de sista två nätterna har jag spenderat på soffan ute i de allmänna utrymmena tillsammans med personalen. Det har ju iofs fungerat men det är inte hållbart i längden. Personalen springer fram och tillbaka och fixar och trixar och där ligger jag mitt i smeten och försöker sova. Så när de äntligen lyckades fixa ett enkelrum till mig så sken jag upp.
Ja ni hör, kvällen blev helt klart så mycket bättre!
Nu blir det lite skvaller innan jag släcker lampan och gör ett försök att sova. Tummen upp för det!

Av Isabelle Ståhl - 25 oktober 2014 19:50

Dagarna känns långa och sega men hanterbara. Nätterna är dock värre än någonsin. Jag får inte alls de mängder med medicin som jag är van med hemifrån vilket resulterar i total panik nattetid. Personalen är underbara och finns till hands hela tiden och ser till att jag aldrig är ensam men när ångesten är som värst är det så brutalt att det inte ens går att förklara. Men jag kämpar på och försöker fokusera på att må bra dagtid. På schemat står inte så mycket annat än vila och lugn och ro. Segt i längden men ändå på något vis nödvändigt när sömnen inte ens existerar.

Av Isabelle Ståhl - 23 oktober 2014 18:26

Det mesta är väldigt upp och ner men jag kommer iallafall få hjälp nu. Jag blev imorse inlagd på psyk igen. Hur det känns vet jag knappt. Som ett misslyckande antar jag. Jag ville aldrig mer tillbaka hit men livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Morgonen blev kaotisk i mitt huvud med en grym ångest som inte gav med sig.
Allt blev så rörigt och fram och tillbaka så pass att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Det kändes som att ingen visste någonting och ingen hade någon aning om vart de skulle köra mig. Men nu är jag här. På avdelning Lotsen i Haninge.
Jag går runt som i en dvala och undrar vad jag gör här och jag har redan, efter bara några timmar inlåst, en sinnessjuk längtan ut. Men samtidigt så kan jag någonstans förstå att jag behöver hjälp. Den sista veckan har verkligen inte gått bra och det hade inte kunnat fortsätta som det gjorde länge till.
Jag har inte så mycket mer att skriva. Timmarna går segt och jag bävar inför natten som jag vet redan nu kommer att bli jobbig. Den mängd mediciner jag tar hemma kommer jag inte komma i närheten här av på avdelningen och det skrämmer mig enormt.

Av Isabelle Ståhl - 23 oktober 2014 01:09

Jag har mitt i allt kaos glömt bort att berätta att jag har skaffat glasögon. Visserligen bara läsbågar men det känns ändå jätteovant.
Jag har den sista tiden klagat på en enorm huvudvärk och en dimmig syn så gick till en optiker och gick därifrån med en glasögonbeställning.
Hittade iallafall ett par jättefina bågar från SAND som jag trivdes i direkt så valet blev rätt så lätt. Fick hem de idag så jag har försökt att vänja mig vid de lite smått.
Vad tycker ni?

I övrigt så ligger jag nu i sängen och bävar inför en ny ångestfylld natt efter ytterligare en ångestfylld dag. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Jag känner mig tom på ord men sprängfylld på känslor och tankar. Tårarna vill ibland inte ta slut och orken att fortsätta kämpa existerar egentligen inte.

Av Isabelle Ståhl - 21 oktober 2014 19:17

Jag är inne i en tuff period nu. Jag försökte förklara det tidigare idag som att allt är upp och ner men det är nog faktiskt bara mest ner när jag tänker efter. Sömnen är katastrofal och det är nätterna som får mig att bryta ihop. Om jag bara skulle kunna få en endaste bra natt utan en ångest som vill döda. Det är helt sjukt vad sömnbrist kan göra med en. Jag är faktiskt nästan imponerad över mig själv som fortfarande står upp på dagarna. Ångesten biter tag i mig så fort klockan har slagit åtta på kvällen och paniken kommer tätt därefter. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, tankarna griper tag i mig så fruktansvärt hårt att hela jag bara vill lägga mig ner på marken och skrika att jag ger upp innan det ens har börjat på riktigt. Skrika att jag inte orkar kämpa mer.

Jag har någonstans mitt i den här röran tappat bort kontrollen kring mig själv och jag vet inte längre hur jag reagerar i olika situationer vilket skrämmer mig enormt. Jag har mått dåligt under flera år men det är först när ångesten och tankarna tar över helt och hållet och jag tappar all självkontroll som det skrämmer mig på riktigt. Jag brukar ju vara stark. Jag brukar kunna stå emot skiten och inse att det här är inte bra i längden. Men det är som om den spärren sakta men säkert, genom åren, börjar tina bort. Mitt psyke orkar inte längre vara stark inför något som ändå aldrig blir bra.

Studierna går också käpprätt åt helvete rent ut sagt och koncentrationen är som bortblåst. Jag kan sitta och titta på den absolut simplaste frågan på uppgiften i en timme och fortfarande inte förstå vad det är för något jag läser om. Och plötsligt så slår det mig vad ämnet handlar om, svaret ploppar upp för att sekunden senare vara som bortblåst igen och återigen är jag där. Där vid den stora frågan vad tusan det är jag håller på med.

Idag när jag var på Capio fick jag ytterligare en ny tid dit imorgon. Det känns lite som om det är det jag roar mig med nu på dagarna. Sitta hemma och må dåligt samtidigt som jag försöker intala mig själv att "jo jag pluggar visst" varvat med dessa enorma mängder besök på Capio. Hur länge till jag orkar med denna kombination vet jag inte men just nu känns allt så jäkla hopplöst. 

Sök i bloggen

Presentation


Mitt namn är Isabelle, 22 år och från Stockholm.


Här i min blogg får ni följa mina dagar och mitt liv som jag ägnar åt att kämpa för att bli frisk. Återkommande depressioner och panikångest styr idag min vardag.

Not swedish?

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20 21
22
23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Arkiv

Senaste inläggen

Tidigare år

RSS

Följ bloggen

Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Blogkeen
Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se