Isabelle - Vägen till ett friskare liv

Alla inlägg under november 2015

Av Isabelle Ståhl - 30 november 2015 22:58

Det blev verkligen en hemsk dag. Först känslan av att vara så kissnödig att man inte vet vart man ska ta vägen, men ändå inte få ut något, och sen på det smärtan och obehaget som katetern ger mig och sist men absolut inte minst den otroliga rädslan över att behöva sluta med den medicin som för ett år sedan räddade livet på mig och gjorde mig till helt annan människa. En glad och positiv isabelle, en isabelle jag sorgligt nog hade glömt bort. Det är så många gånger jag har lidit mig igenom biverkningar från den medicinen och tänkt att det här var droppen, nu tar jag inte en enda tablett till. Men det gör jag ändå. Varje morgon när jag vaknar tar jag tabletten med insikten att må bra psykiskt är så mycket mer värt att må bra fysiskt för mig. Men när kommer då den där droppen som faktiskt blev den riktiga droppen? Just nu snurrar tankarna runt i huvudet på mig och jag börjar inse att min kropp faktiskt inte verkar klara av voxran. Jag mår inte bra på den. Jag blir livrädd när jag tänker så men samtidigt så blir jag rädd när jag tänker på vad som kan hända om jag fortsätter att ta den. Kommer kroppen att palla? Det känns som att det som hände idag gick lite för långt, jag har ju känt av symtom i flera veckor innan och de sista dagarna har varit riktigt, riktigt jobbiga men av någon anledning så har jag valt att blunda för problemen. Blunda för vad som skulle kunna hända och blunda för vad som faktiskt hände.
Jag höll på att drabbas av fullständig panik inne på vårdcentralen idag, innan de lyckades sätta katetern. De minuterna var hemska och smärtan jag upplevde går knappt att beskriva. Men samtidigt var jag så lättad över att jag faktiskt ringde imorse och bad om en akuttid. Sa att det här går inte längre. Vad hade hänt annars? Vad hade hänt om jag fortsatte att förneka problemen och valt att stanna kvar hemma pga rädslan över att inte kunna få behålla voxran? Vad hade jag seriöst tagit mig till?
På vårdcentralen hade jag personal runtomkring mig, som lugnande ner mig och som lovade att de skulle fixa det här. Snart skulle det vara över. Och det gick över, de fixade det och den enorma smärtan och det enorma trycket jag hade känt försvann plötsligt.
Rädslan över att jag ska komma till den insikten att det här går inte längre; du måste sluta med den här medicinen Isabelle. Den har varit så stark att jag inte har vågat erkänna mitt problem för någon. Jag har inte vågat ringa och be om hjälp förens idag, när det plötsligt blev olidligt. Det var dumt, det var faktiskt jäkligt dumt. Jag hade nog definitivt inte legat här i sängen nu med en smärtsam kateter, feberfrossa och ett allmänt dåligt mående om jag hade varit smart nog att ringa min läkare i tid och erkänna att det här inte fungerar längre. Erkänna det som får mig att vilja ge upp på minuten. Dumma, korkade mig som alltid ska lyckas dra allt till sin spets. Men jag ville ju så gärna, jag ville så hemskt gärna att det skulle funka. Att biverkningarna skulle gå tillbaka och allt skulle bli bättre igen. Men nu blev det inte riktigt så, och jag har ingen annan än mig själv att skylla.

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - 30 november 2015 17:36

Jag ligger hemma i sängen och gråter. Jag orkar inte mer, allt jag gör går åt helvete och det känns som om hela mitt liv rasar. Jag har varit så glad och känt mig så stolt över att skolan har gått så bra men nu är det som om någon drar undan mattan från mina fötter och jag tappar fotfästet.
När jag kom till vårdcentralen idag hade jag inte kunnat kissat ordentligt på hela dagen och efter att ha försökt kissat flera gånger utan att få ut en droppe på egen hand så fick de tillslut tappa mig för att få ut allting. Jag hade panik på slutet, hade så ont i magen och var så otroligt kissnödig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag trodde nästan på allvar att blåsan skulle sprängas snart, trots att jag vet att det är fysiskt omöjligt.
Nu är katetern på plats och där kommer den att sitta i minst en vecka OM jag inte lyckas övertala läkarna om att få bli av med den tidigare. Alltså jag förstår inte folk som lyckas leva med kateter? Varje gång jag har det gör det så ont att jag inte vet vart jag ska ta mig till så fort jag rör det minsta lilla på mig. Och hela tiden känner jag mig brutalt kissnödig för att den ligger och irriterar någonting. Sitta ner normalt är bara att glömma, det gör så ont så att jag bara vill skrika rakt ut.
Anledningen till att jag återigen fick totalt stopp är fortfarande lite oklar. Eller med största sannolikhet lär det ju vara min medicin som ger mig biverkningar som gör det svårt att kissa men om det även är den som har gjort att det blev stopp eller om det är en urinvägsinfektion till följd av biverkningarna är fortfarande lite oklart. De tog lite prover som jag ska få svar på på onsdag.

ANNONS
Av Isabelle Ståhl - 30 november 2015 12:02

Jag är påväg hem från skolan nu, fick en tid på vårdcentralen idag för att kolla upp om det är urinvägsinfektion jag har fått. Får se om jag åker in tillbaka till skolan igen och går på matten. Jag mår ju inte direkt jättebra men har inte varit där på ett par lektioner så känns lite olyckligt att missa ytterligare en.
Jag uppdaterar senare!

Av Isabelle Ståhl - 29 november 2015 23:14

Mått skitdåligt idag. Definitivt någon infektion i kroppen och jag börjar misstänka att det är urinvägsinfektion och inte en förkylning som har smugit sig på. Inte så konstigt egentligen eftersom att jag inte har kunnat kissa ordentligt pga min medicin i tre veckor nu. Får se om jag ringer min läkare imorgon på capio, men känns som om jag kanske borde ha urinvägsinfektionen bekräftad då. Jag tänker inte sluta med en medicin som fungerar i onödan. Kanske för bli ett samtal till vårdcentralen istället. Nu ska jag sova.

Av Isabelle Ståhl - 29 november 2015 11:46

Godmorgon!
Natten blev tuff, jag lyckades inte somna fören framåt fyra-tiden på morgonen. Hjärtat tickade på onormalt fort vilket ledde till att jag inte kunde komma till ro och trots att jag spenderat flera timmar liggandes i sängen så kändes det som om jag precis hade sprungit en mil eller liknande. Konstig känsla det där, jag vänjer mig aldrig fastän jag har upplevt det så många gånger förut. På det så lyckades jag inte heller kissa. Trots otaliga försök och en extrem kissnödighetskänsla så fick jag inte ut en droppe. Efter ett par timmar började det bli olidligt och jag insåg att det här kommer aldrig att gå och tänkte förbereda mig för att åka in till SÖS-akuten men då började det äntligen släppa något och jag fick ut lite droppvis. Där och då svor jag att jag för sista gången i mitt liv hade tagit min antidepressiva medicin som ger mig de här biverkningarna, men likasom alla andra gånger jag har sagt likadant, tog jag den tabletten imorse iallafall. Rädslan över hur mitt psyke skulle påverkas ifall jag slutar är för stor.
Nu på morgonen vaknade jag upp till ett jäkla skenande hjärta igen. Jag antar att jag håller på att bli förkyld eller något, då brukar det kännas såhär. Det kommer som vanligt inte lägligt (när kommer en förkylning lägligt liksom?) men jag blir så otroligt trött både psykiskt och fysiskt av att mitt hjärta går såhär snabbt och den tröttheten kommer jag inte orka med nu. Jag har tillräckligt mycket jobbigt runtomkring mig för tillfället.

Av Isabelle Ståhl - 28 november 2015 09:54

Dålig uppdatering från min sida de senaste dagarna. Jag har känt mig nere och verkligen inte mått på topp, ångesten finns där framförallt på nätterna och gör sömnen till en mardröm. Men allt är inte skit. Igår skippade jag mjukiskläderna och hoppade istället i en liten enklare klänning från H&M och åkte in till stan för att äta middag hemma hos Johanna tillsammans med Sule. Det var superkul att spendera lite tid med de tillsammans igen, det går alldeles för lång tid mellan det att att vi alla tre träffas.
Jag åkte hem relativt tidigt sen och gick och la mig. Jag hade funderingar idag på att försöka hitta på något man regnet öser ner utanför huset och det blåser storm så jag stannar hemma. Det får bli en lugn dag här hemma helt enkelt istället.

Av Isabelle Ståhl - 25 november 2015 15:09

Jag är påväg hem nu, att stanna kvar i skolan till klockan halv 6 idag kändes inget annat än övermäktigt. Dessutom har jag tydligen en labbrapport att skriva till kemin. Jag har aldrig någonsin varit så säker på att ha kuggat i en tenta. Jag var så pass säker på att jag var körd i kursen att jag inte ens tänkte mig göra resterande uppgifter, så som labbrapporten. Men så idag när jag fick tillbaka tentan så fick jag ett C. Jag vart så chockad att min lärare skojade om att han kanske skulle behöva rätta om den ifall jag var så säker på att jag inte var godkänd. Teorin hade jag inte fattat mycket av, (det var det jag kände när jag skrev tentan) utan alla poäng som jag fick till fick jag Tack vare räkningsuppgifterna. Utantillslära och "det är bara att lära sig och acceptera att det är så" funkar inte för mig. Men däremot räkning, när jag har formler och logik, då blir det plötsligt förståeligt.
Förresten så har jag ridning idag, jag får se om jag åker. Vet inte om jag orkar eller rättare sagt om jag vill. Allting känns hopplöst och tanken på att behöva byta om till ridkläder ikväll och åka iväg hemifrån igen låter bara som en ren katastrof i mitt huvud. Jäkla tankar och ångest som vägrar släppa taget om mig. Gud vad mycket bättre mitt liv skulle vara utan er.

Av Isabelle Ståhl - 25 november 2015 10:25

Mitt liv är hemskt just nu, hemskt med stora bokstäver. Ångesten och nedstämdheten är på mig konstant och hela jag fylls av någon äcklig känsla bara av tanken på mig själv. Jag vill inte se mig själv i spegeln, mår dåligt av det jag ser. Jag kom inte upp ur sängen i morse, men tvingade tillslut bokstavligen talat upp mig själv 45 minuter försenat och klädde på mig kläder. Kläder som jag kände mig för ful för att ens ha på mig. Jag bytte om och satte på mig mer mysvänliga kläder, kläder som inte får mig att känna mig falsk. Jag vill ge upp nu, på riktigt. Jag orkar inte mer.

Sök i bloggen

Presentation


Mitt namn är Isabelle, 22 år och från Stockholm.


Här i min blogg får ni följa mina dagar och mitt liv som jag ägnar åt att kämpa för att bli frisk. Återkommande depressioner och panikångest styr idag min vardag.

Not swedish?

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7
8
9 10 11 12
13
14 15
16 17 18
19
20
21 22
23 24 25
26
27
28 29
30
<<< November 2015 >>>

Arkiv

Senaste inläggen

Tidigare år

RSS

Följ bloggen

Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Blogkeen
Följ Isabelle - Vägen till ett friskare liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se